Hej mina vänner!
Idag har jag haft en sån där dag på jobbet då man känner att man inte räcker till, hur man än vrider och vänder på sig.
Det är sorgligt att veta att det är så många som går omkring och mår dåligt utan att visa det. Som känner behovet av att visa upp en glad fasad när de gråter inombords. Visst kan det kännas bra ibland att få ynnesten att vara den som de vågar visa för hur de verkligen känner, men många gånger är det svårt att stänga av när man går hem...
Då är det så otroligt skön att man har en mental ventil i inredningsintresset. Det estetiska väger upp så mycket i ens tillvaro som kan vara allt annat än vackert.
När jag dessutom fick en mysig pratstund med Ann-Catrin (Fint hemma) så kändes hjärtan med ens lättare!
Det kommer nog kännas ännu bättre när jag kommer hem med sockerlådan som jag reserverade på Webloppisen!
Jag har börjat misstänka att jag har någon form av inredningstidningsmissbruk, men säg för guds skull inte något till min man, får då får han bara vatten på sin kvarn!!!
Nu tänkte jag att om jag lägger tidningarna, som nu föröker imitera det lutande tornet i Pisa, vid min säng i sockerlådan så kanske det ser lite mer organiserat och ffa mindre ut.
Det löjliga i sammanhanget är att jag faktiskt har en sockerlåda i huset. Den följde med huset och står i fönstersmygen på vinden som bord till elljusstakarna, som vi har tända kvällstid året om.
Nu blev det mycket text så här kommer lite bilder på ena fönstret i allrumet.
Jag arrangerade om där igår och plockade ihop lite ljusstakar och andra saker som går i silver och zink. Den fina blomman köpte jag igår på Hannas trädgård, en urmysig handelsträdgård i södra Stockholm.
Jag har blandat in lite torkade blommor i bruna nyanser som jag tycker blir så fint mot den oljade eken i Laminofåtöljen.
Sådär ja'. Nu känns det lite bättre. Tror att jag skall titta runt hos er andra en stund ikväll, efter att jag har hämtat min sockerlåda ;)
Stora kramen till er
Maria
